DN Kultur > Artikel om "Cirkeln"
Tittade igenom DN imorse och hittade på framsidan av DN Kultur en artikel om "Cirkeln".
...
"Cirkeln" har allt man kan önska av en ny, svensk ungdomsroman: ockultism, tonårsliv och småstadstristess.
Detta handlar om en ungdomsroman. Vad någon ön må säga så är ungdomsromanen en genre som gör att vuxna läsare skruvar ned förväntningarna, men i samma rörelse skruva upp välviljan. I synnerhet om ungdomsromanen utspelar sig i nutida vardagsmiljö så att ungdomarna kan identifiera sig. Mobbning, fotbollsträning och Nintendo får det gärna vara. Och könsroller. Mycket högre verkar vi, förlagen och författarna inte tro om unga läsares förmågor; eller om litteraturens för den delen.
En van bokläsare lär sig snabbt att urskilja en usel roman - ungefär som en gourmand kan reagera på en sås som skurit sig eller en snickare på ett charmigt renoveringsobjekt. Det kan liksom inte hjälpas; kommer automatiskt.
Häromdagen fick jag en ungdomsroman i händerna. Den heter "Cirkeln" och är den första i en trilogi. Alla ungdomsböcker måste vara del i en serie - det underlättar för ungdomen att identifiera sig från ena boken till den andra. Och så handlade "Cirkeln" om magi förstås, och tonåringar i en småstad.
Har ni hört den förut, muttrade jag och började läsa. [[Måste också hålla med om "Har ni hört den förut". Kanske påminner det er om någon annan väldigt känd serie? Twilight kanske?]]
Och jag blev fucking knockad.
De här författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, kliver i och med "Cirkeln" raka vägen upp på den ganska ensliga parnass där de främsta svenska samtidsskildrarna sitter och huttrar över skolkataloger och helgon.
Det är svårt för mig att diskutera alla de nyanser och företräden som ryms i "Cirkeln". Det är trots allt också en spänningsroman. Men i grund och botten handlar den om en svensk före detta bruksort och i den en grupp sinsemellan väldigt olika tonårstjejer som tvingas in i ett samarbete för att överleva.
Det finns ett ställe i boken, efter sådär 100 sidor, där jag tänker att: satan också, nu brakar allt samman. Vid det laget har en grupp helt olika tjejer på en gymnasieskola insett att de har en gemensam fiende.
Som man säger i dylika sammanhang: det här kommer att bli stort.
Källa: DN Kultur måndag 18 april > Skrivet av Jonas Thente > Ändrat och nedkortad av Cirkeln Sweden
...
"Cirkeln" har allt man kan önska av en ny, svensk ungdomsroman: ockultism, tonårsliv och småstadstristess.
Detta handlar om en ungdomsroman. Vad någon ön må säga så är ungdomsromanen en genre som gör att vuxna läsare skruvar ned förväntningarna, men i samma rörelse skruva upp välviljan. I synnerhet om ungdomsromanen utspelar sig i nutida vardagsmiljö så att ungdomarna kan identifiera sig. Mobbning, fotbollsträning och Nintendo får det gärna vara. Och könsroller. Mycket högre verkar vi, förlagen och författarna inte tro om unga läsares förmågor; eller om litteraturens för den delen.
En van bokläsare lär sig snabbt att urskilja en usel roman - ungefär som en gourmand kan reagera på en sås som skurit sig eller en snickare på ett charmigt renoveringsobjekt. Det kan liksom inte hjälpas; kommer automatiskt.
Häromdagen fick jag en ungdomsroman i händerna. Den heter "Cirkeln" och är den första i en trilogi. Alla ungdomsböcker måste vara del i en serie - det underlättar för ungdomen att identifiera sig från ena boken till den andra. Och så handlade "Cirkeln" om magi förstås, och tonåringar i en småstad.
Har ni hört den förut, muttrade jag och började läsa. [[Måste också hålla med om "Har ni hört den förut". Kanske påminner det er om någon annan väldigt känd serie? Twilight kanske?]]
Och jag blev fucking knockad.
De här författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, kliver i och med "Cirkeln" raka vägen upp på den ganska ensliga parnass där de främsta svenska samtidsskildrarna sitter och huttrar över skolkataloger och helgon.
Det är svårt för mig att diskutera alla de nyanser och företräden som ryms i "Cirkeln". Det är trots allt också en spänningsroman. Men i grund och botten handlar den om en svensk före detta bruksort och i den en grupp sinsemellan väldigt olika tonårstjejer som tvingas in i ett samarbete för att överleva.
Det finns ett ställe i boken, efter sådär 100 sidor, där jag tänker att: satan också, nu brakar allt samman. Vid det laget har en grupp helt olika tjejer på en gymnasieskola insett att de har en gemensam fiende.
Som man säger i dylika sammanhang: det här kommer att bli stort.
Källa: DN Kultur måndag 18 april > Skrivet av Jonas Thente > Ändrat och nedkortad av Cirkeln Sweden
Kommentarer
Trackback
